Om några dagar ska Jesper till Italien med hans familj. De ska åka till ett hotell som de brukar bo på och som tydligen är väldigt bra. De har lärt känna hotellägaren och får därför bra pris av honom när de åker dit. Han visade bilder på hotellet och det såg väldigt fint ut. Det låg väldigt centralt, hade stora rum och stort badrum. Alla gäster hade tillgång till en pool och ett spabad när de ville. Jag har själv aldrig varit i Italien, men jag blev väldigt sugen när jag såg deras hotell för det såg så fint ut. Jag ska definitivt åka dit någon gång. Jesper ville att jag skulle följa med dem dit, men jag hade inte råd. Det var tråkigt att det blev så, men jag ska följa med någon annan gång istället. Kanske i höst om jag har råd då!

För den som är intresserad av litteratur men inte själv har viljan att själv bli författare finns flera andra karriärmöjligheter. Personen i fråga kan välja att forska i litteratur och arbeta på universitet. Han/hon kan också arbeta på förlag med att välja ut vilka böcker som ska ges ut och med att lansera dessa. Tycker man ändå om att skriva och har en känsla för språk och litteratur kan översättare av skönlitteratur också vara en möjlighet. Översättare av skönlitteratur får verkligen gå in på djupet av romaner, drama och poesi och sedan använda sin egen kreativitet för att överföra berättelsen till svenska, eller vilket språk som verket nu ska översättas till. Många översättare av skönlitteratur frilansar eller jobbar på förlag. Men en annan möjlighet är att jobba på översättningsbyrå. De flesta som arbetar på en översättningsbyrå växlar mellan olika genres men på en översättningsbyrå finns absolut även möjligheten att specialisera sig på skönlitteratur.

Jag har av någon anledning börjat titta ganska mycket på teve den senaste tiden. Inte för att det är något fel med den saken. Det är inte som att jag försakar andra områden av mitt liv som den sociala biten och inte heller jobbet. Skillnaden är mer att det var ganska länge sedan jag brydde mig särskilt mycket om teveserier och sådant. Många av mina vänner däremot har väl något som kan liknas vid ett regelrätt beroende. De kan följa ett dussintal serier och blir smått panikslagna ifall de riskerar att missa ett avsnitt även fast det går i repris dagen efter eller går att se på nätet kort därefter. Men så är alltså inte jag. Jag följer ett par serier bara. En av dem är en läkarserie. Det är nog den jag tycker om mest. Det är svårslagen miljö för tevedramatik, sjukhusen. Jag kan nästan alltid känn hur min puls ökar dramatiskt när någon har fått hjärtstillestånd i ett kritiskt ögonblick och en läkare står där med en defibrillator som laddar sjukt långsamt medan man ser hur livet håller på att rinna ur den här personen. Svårslaget som sagt.